All good things come to an end (no true, men en passande titel, hehe)
Jag beslutade för några dagar sedan att det var dags att börja dra sig hemåt pga olika orsaker. Ekonomiska, saknad utav alla mina nära & kära hemma i Sverige efter att bara ha varit hemma en vecka sedan i december (Tiden går så sjukt fort!!!) och diverse andra anledningar. Jag är redo för att vara hemma ett tag nu. Eller, jag är hemma på obestämd tid.
När jag åkte hem från skidsäsongen i Verbier, Schweiz, så hade jag redan bestämt mig att jag skulle iväg direkt. Jag var då hemma i en vecka innan de nya äventyren mot Frankrike (som tillslut blev San Sebastián, Spanien) och sköj. Inte alls tillräckligt med tid för att träffa mina älskade eller så, men jag ångrar absolut inte att jag åkte ner. Det är en utav de två bästa besluten jag har tagit i mitt liv. (Det andra är såklart Verbier!)
Why San Sebastián, Spain?
We love SS
Vi blev erbjudna jobb på hostellet och tackade givetvis ja!
Det är klart att det finns både nackdelar och fördelar med detta. Ur mitt perspektiv måste jag säga att detta var ett bra val eftersom jag absolut har fallit för San Sebastián och den baskiska kulturen. Staden och livsstilen finns nu djupt nere i mitt hjärta.
Surfing the waves.
Har varit lite mer att göra än söka jobb och ligga på stranden, som det var i Biarritz. Nu har vi "stadgat" oss här nere i Spanien. Socialiserat oss och hittat nya vänner, jobbat, strosat runt i staden och självfallet fortfarande legat på stranden!
Jag kan också från och med idag tillägga att jag även har surfat! Andra gången jag någonsin har gjort det! (Första gången var i Brasilien för 3 år sedan, inte riktigt samma vågor..). Underbart var det och jag känner mig verkligen hemma i wetsuiten och på brädan! Fick två fina vågor men däremot många smällar och mycket tid under vattnet, haahaa. Kul som fan och jag känner mig astaggad på att forsätta sommaren såhär!
Finns så mycket roligt, underligt, underbart och skumt folk här - men det är en positiv sak! Mycket nytt att uppleva.
Annars vet jag att det är en timma försent men jag vill bara säga att min mamma är bäst och att jag älskar henne :) Grattis på mors-dag!
Ain't no sunshine when she's gone, it's not warm when she's away.
Igår var det, som Louise sa, väääldigt varmt här nere och solen sken i princip hela dagen! Medans resten av gänget på var bakberusade så var jag på topp och skuttade runt på jobbet! Det blev stranden och strandpromenad några timmar för mig, sedan ännu en joggingtur längs havet. Så fantastiskt skönt!
Annars hade jag stort musikutbyte med både den gitarrspelande (sitter och plonkar nu) fransmannen och engelsmannen som är våra flat-mates. Love it!
Kanske man ska tagga till och dra en partaj-natt med resten idag? Wäää..
Sommartid, jag är tystnaden och vinden. Mitt land är ditt land, allt är fritt.
Nu undrar jag vad det var som hände när Ylva tackade ej till en ute-kväll? Jaja, jag är väldigt lycklig ändå!
I wish you were here.
Jag promenerade två timmar runt staden och funderade. Vad tycker jag om San Sebastián? Vad ska jag göra med mitt liv? Jag trivs iaf superbra här, skulle utan tvivel vilja spendera sommaren här! Hoppas allting löser sig!
You've got a fast car, i have a ticket to anywhere. Maybe we can get somewhere.
Lämnade våra aussie-killar och britten/pariskillen i Anglet men de intar San Sebastián i övermorgon förmodligen. Det första man hittar här är väl självfallet en australiensare? De är ju förfan överallt!!! Men vi klagar inte :)
Something pretty.
Idag är det lördag den fjortonde och det regnar när jag cykla iväg till ett hotell som ringde mig igår. Mysigt värre! Visste knappt att det kunde regna på ett sånthär fint ställe...
Hossegor har varit upp och ner, väldigt najs nere vid stranden och staden är mysig. Lite för lik Verbier däremot. I princip två gator. Jag har konstaterat att jag gillar Biarritz mer och dit ska vi tillbaks idag.
Me, watching the sunset in Biarritz. Thinking.
"Son bonitos"
Sitter med fönstret öppet och hör surret från gatan nedanför. Louise & jag är precis hemkommna från en couchsurfing-öl, eller vad man nu ska kalla det. Mötte upp en lokal kille som har bott här sedan födsel. Var väl berest i världen och hade tillochmed varit i Sverige. Fransmannen var över förväntan och jättemysig. Han kunde tillochmed bra engelska! Detta behövde jag, träffa lite sådant folk.
Denna dagen har varit en semesterdag och imorgon är det full gas igen! Ska till flera ställen, varav en öl-pub som vore grymt rolig att jobba på. Hehe :)
Jag & Louise har spenderat lite "time apart" idag. Jag var på stranden och hon var kvar på rummet och trixade lite. Det är ett tips för er som är ute och reser med någon. Speciellt om man bara är två st. Var lite ifrån varandra för att sedan uppskatta varandras sällskap. Och alla behöver ensamtid, jag vet att både Louise och jag är så!
Nu ska vi väl mysa ner oss i sängen och komma i säng i tid (som faktiskt alla andra dagar här). Imorn ska bli en intensiv dag och det ser vi nog båda fram emot!
High five!
Dessutom har vi skaffat lokala vänner, är på god väg åtminstone!
Bytt boende, mer centralt och billigare. Ligger mitt i och bara ca 4 min från stranden. Därför passade vi på att gå och sätta oss på stranden för att se solnedgången och äta middag. Livskvalite.
Att leva med en fotograf...
"Louise!!! Vafan, kom hit och var social med mig!" Skiker jag till en fokuserad Louise som sitter och tar kort på havet. Där sitter jag, ensam. I mörkret. Äter middagen (baguetter baxade från vandrarhemmet & öl) för mig själv. Påminde mig om skidåkningen för några månader sedan.
Louise säger "Ey du! Vi måste stanna här och ta kort, kolla så vackert det är!"
Ylva säger "Hörru... Du får vänta, jag vill åka skidor nu!"
Louise "Jag är en fotograf, jag väntar inte!"
Ylva "Jag är en skidåkare, jag väntar inte heller!".
Haha, gillar dig ändå tjejen. Tack vare henne har vi ju fina bilder mig. Och tack vare mig, /
Den otroligt vackra modellen.
Dismiss your fears.
Det som händer där nere däremot, det oroar jag mig mindre för. Allting löser sig tillslut, på sitt sätt. Vi ska försöka iaf. Här är några bilder från min hemvistelse.
Mest av allt kramades jag och pratade med de finaste vännerna man kan ha.
Var med min familj, här har ni min vackra syster, Njöt av att vara i Kvicksund igen. Så vackert här!
Om en halvtimma beger jag mig mot flygplatsen för att möta upp min vapendragare. Spännande! Har ju trots allt inte träffat henne på över en vecka! Ser fram emot det och hoppas på fint väder när vi kommer ner :) Landar kring 12 idag, får se om vi får tag på något internet då! Annars hörs vi så snart som möjligt.
Nu - MOT OÄNDLIGHETEN OCH VIDARE!
Låt Ylva presentera Lucky-Luke!
Tänkte bara att jag skulle berätta lite om våran kära vän, Luke. Born 1992, kommer från Australien och pratar därför med en göllig australiensisk accent.
Luke kom till Verbier utan några skidkläder, skidor eller egentligen skidkunskap alls! Hade åkt två gånger i sitt liv och hade inte heller någon överdriven brinnande passion för det heller. Han hakade på sin vän Archie.
Trots skidintresset inte var så stort när han kom ner så växte det och det gjorde även hans skicklighet. Duktig och modig blev han!
Alla skidkläder han hade var lånade från olika personer runt om i Verbier och han hade jackan uppknäppt mest hela tiden.
Ska Luke förklara någonting så får man ofta höra på ett helt utlägg om något. Irriterande gulligt.
Han är iaf en utav mina favoritmänniskor från Verbier och jag hoppas att vi snart kan mötas igen. Någonstans :)
(Han är förresten den killen jag har löfte med. Om vi är singlar vid 40 års ålder så ska vi gifta oss. Punkt slut.)
Let's sail away to the beaches.
Många av mina vänner frågar hur länge vi kommer bli kvar nere i Biarritz, Frankrike. Som svar på det kan jag säga, det vet inte jag heller. Att vi åker ner dit, är en ren chansning. Inget jobb? Nehe, vilken fin semester vi fick i södra Frankrike då. Äventyr! Couchsurfing är något vi är sugna (försöker med) på! Detta kan bli intressant! :) Mer om detta någon annan gång för nu ska jag njuta av att ha min tredje och sista natt för denna hemvändan i min mycket sköna och rymliga säng.
Coachsurfing och riktigt surfing. SPÄNNANDE!
Bild från weheartit.
Ballbarr's skitards.
Måste erkänna att jag nu börjar sakna Verbier. Framförallt februari-mars i verpan. Mycket folk, relativt bra skidåkning och väldigt bra (om man bortser från snöbristen..) väder. Alla människor, allt drag och glädjen. En till säsong? Ja, frågan är bara vart-
Så långt vi kom puder den veckan.
Aprés Ski!
Den veckan gick jag mest runt med ett leende på läpparna hela tiden. Kärlek till vännerna som var med mig!
Detta kan nog vara min favoritbild från hela veckan, urgrym!
Home is where you're heart is.
Såhär såg det ut på hemvägen. Tomma tåg och kanske en lika tom Ylva som inte riktigt hade vaknat (åkte tidigt på morgonen). Att lämna säsongslivet i Verbier var inte direkt svårt förra veckan, eftersom det redan var över för tre veckor sedan. I fredags tyckte jag det var underbart att få åka hem, samtidigt ledsamt att lämna. Som min kära vän Luke så fint en gång sa "I wanna go, but i'm sad to leave". Jag håller med.
Jag saknar det Verbier var för flera veckor sedan. Livat, partaj, skidåkning (trots snöbristen som alla Verbiersäsongare 10/11 kommer att minnas med en tår i ögat...) och livsnjutning.
De sista veckorna när Verbier var rätt så tomt så längtade jag bara hem. Nu är jag hemma. Eller ja, jag är i mitt barndomshem åtminstone. Om fyra dagar är jag i Frankrike, för 6 dagar sedan var jag i Schweiz.
Home is where your heart is.
Jag hoppas hjärtat kan trivas lika bra i Frankrike som i Schweiz. Det tvivlar jag inte ett dugg på, nu kör vi Louise!
Have you met YLVA?
Ylva är den mest mongo av denhär duon. Hon har helst inte två fötter på jorden och är kortsagt bara exploderande konstig mestadels av tiden. Dessutom är hon chables tuffaste ölhävare och representerar oss i de tävlingarna. Hon är från Kents hemstad men lyssnar även på annat (enligt louise skit) så som: